Moln i Tanzania
Livet här nere blir på något sätt verkligare än där hemma, eller i alla fall mer påtagligt. Ikväll har vi suttit hemma i Hectors hus, ätit samosa och lyssnat till Robert och Glens berättelser från hur det var i Tanzania när de var ”unga”. Vilka äventyr de varit med om! Allt från att sova bland rytande lejon till att se en 17 mil lång folkvandring i Rwanda. De där rosa molnen man pratar om har verkligen varit skiftande. Visst är Afrika fantastiskt och rofyllt, men hjälp vad mycket elände det finns. Brutala folkmord, slakt och galna ledare.
Men mitt bland all tragik så finns de där berättelserna som man blir så glad av att höra! Människor som blivit helade, samhällen som förvandlats och folkslag som har enats. Det är sånt man måste tala mer om! Annars dör vi i oro och sorg.
Man kan iallafall konstatera att Robert och Glen har haft ett betydligt mer spännande liv än en annan.
Den här dagen har verkligen varit bra! Bengt har dock haft problem med magen, men med lite piller så ordnar sig allt:) Jag har blivit ännu mer inspirerad till att upptäcka Afrika! Robert har bilat från Sverige till Tanzania, det låter häftigt. Eller sova under bar himmel, med lejon och andra djur som sällskap! Att klättra upp för Kilimanjaro= skitjobbigt, så jag och Sara funderar på att bara göra en endagstur i regnskogen nedanför. Sen skulle jag vilja prova på att leva som massaj i en vecka! Flera av dem vi känner är massajer, så jag tror faktiskt att det skulle kunna genomföras:)
Ha, varför kan inte du och Sara ta Kilimanjaro...? Ni får väl börja träna! Vara i Tanzania så länge och inte ens spänna bågen!!!
Ni får mjölka afrosvernskarna lite mer så ni kan överraska oss här hemma med era "utflykter". Men ni behöver inte utmana livet för det. Mor