elin

Om 2 timmar sitter jag och Sara på en buss och försöker komma på vad vi har glömt. Att packa ner alltså. I sista sekund bytte jag en av väskorna till en som var lite mindre. Den extremt stora och fina vinröda väskan mamma och Uffe köpt på Kreta (födelsedagspresent) fick stå över denna resa. Enligt mamma var det den största väskan som fanns på hela ön och tänkte att DEN vill Elin ha. Problemet som uppstod var att pga dess storlek kan man packa väldigt mycket i den vilket resulterade i övervikt på 10 kg. Packar man den stället halvfull så åker sakerna runt huller om buller. Ja o vilka problem man kan ha.

Det är tråkigt att Jakob inte åker med oss ner nu. Men förstå vad kul det kommer bli när vi om exakt en vecka får hämta honom på flygplatsen!

Jaa, nu har jag snart sagt hejdå till alla. Skönt! Det där med att ta farväl känner jag mig supersämst på. Inga tårar eller något snyftande alls. Jaja, jag får väl de där känslorna nån gång i framtiden. Men, jag grät faktiskt till Brokeback Mountain så mycket att jag fick lämna rummet. På tal om att gråta...

vi ska försöka fixa till skype för den som känner att blogg inte räcker. elinkristinaandersson kan man adda mig på.
Saras blogg finns på saraitanzania.blogg.se