elin

Hjälp, min första körövning var inte lätt någonstans!! Varje torsdag och lördag klockan tre övar vi i kyrkan. Jag och Jakob åkte dit halv 4 idag, för de kommer inte igång förrens efter en timme i alla fall. När vi kom fram blev det många komplingmanger till mina jeans som jag inte använt förrens nu (Annars har jag alltid klänning eller kjol). Så till själva sångövningen. Inga texter eller noter. Vi ställde upp oss i tre rader, så som de brukar stå på söndagarna. Mitt första " gud hjälp mig"- ögonblick var när jag skulle ta de första dansstegen. Ni förstår, kören sjunger inte bara, utan de dansar också! Taktkänsla existerar inte i mig överhuvudtaget. Självklart fick jag stå längst fram så att alla kunde se hur jag dansade. Hahaha, jaa, det blev mycket skratt innan rytmen satte sig något så när som den skulle. Samtidigt som jag skulle hålla koll på dansstegen skulle jag även försöka lyssna på hur sången gick, komma ihåg texten och själv sjunga. Hjälp, det var inte lätt alltså! Jag såg antagligen väldigt rolig ut när jag dansade + att jag inte förstog vad jag sjöng. Fint! Nästa gång ska jag ta med mig penna och papper och skriva ner låtarna.


Dagen har förövrigt varit väldigt bra:) Vi åkte in till stan och badade i en pool, fantastiskt underbart skönt. Man behöver pyssla om sig lite extra ibland när man är här.

Hushållet mår bra. Alla magar är bra:) Vi ska skärpa oss med att äta ute hos folk på ett tag nu så magarna får återhämta sig. Imorgon har vi bjudit hem några från kyrkan på mat. Jä, det ska bli roligt! Chiliconcarne med ris blir det, och MASSOR av frukt och grönsaker. Om det är någon som oroar sig för att vi äter för dåligt kan jag lugnt meddela att Nej, det gör vi inte. Frukost, lunch, middag + 3 frukter och skåpätande. Killarna har dock konstigt nog tappat några kilon...

Aktiv, det har jag verkligen blivit! Igår bakade jag kladdkaka i långpanna till exempel, det hör inte till vanligheterna eftersom jag är lat och vi saknar ugn i vårt hus. Ugnproblemet är dock löst, i början av nästa år ska vi förhoppningsvis få en ny och fram tills dess får vi låna en på stationens guest house. Glömska råkar också vara en av mina största åkommor eller vad man ska säga, så jag var nära på att bränna kakan. Tur att Sara finns så hon kan påminna mig:)

Min andra aktivitet är swahili. Jag är nu inne på substantivklasserna och har bockat av 7/17 st. Jag vill verkligen lära mig prata flytande, men undrar om det kommer ske innan jag åker hem...varför kan det inte bara falla över en dírket sådär, helt naturligt?

Om två veckor funderar vi på att åka till Nairobi en snabbis, ligger bara 4 h bort. Kenyas huvudstad för den som inte hann dit på geografilektionen. Vi känner en kille som jobbar på den svenska ambassaden där, släkting till Palle och Kerstin. Vi har varit för dåliga på att resa runt, så nu ska det bli ändring på det!

Nu har vi skapat lite ordning i detta hus!

*Stor matta
*Liten matta
*4 krukor
*4 blommor

Det ska nog bli ett fint och trivsamt hus det här också, det är bara det att det tar lite lång tid. Nästa utmaning är gardiner. Lite fler hyllor skulle vi oxå behöva....tur att vi bor med en snickare.


Vi är även i full gång med att döpa våra kära växter:) Hittills är det bara Benjaminfikusen som fått sitt namn- "Mäster Fikus". Jag återkommer med de andra.

Till slut hittade vi Mary. Vi gick runt och frågade folk om de kände henne, och det tog en bra stund innan de förstod vem vi menade. Här i Tanzania tilltalar man inte kvinnor (som är gifta och har barn) med deras förnamn, utan man säger ”mama”- och sen namnet på hennes förstfödde. Och eftersom Mary nu bara hade gett mig hennes riktiga namn och inte mama-namnet var det ingen som visste vem hon var. Vi gick fram och tillbaka i området där vi trodde att hon bodde. Sara och Jakob hade aldrig träffat henne och jag hade glömt bort hur hon såg ut. Inga bra odds detta. Men efter en stund var det en annan mama (mama neema)som förstod vem vi letade efter. Äntligen!

Mary, även kallad Mama Mkubwa (stora mamman) bjöd på coca cola, Tanzanias festdryck! På fredag ska vi dit igen och då ska hon bjuda på lunch:)

Vi har fått in lite nya filmer på datorn! verkligen behövligt. Sagan om ringen- alla filmerna i förlängning! Yeeha! Tänk er 3,5 timmes bra film x 3. Undrar när vi ska klämma in ett maraton...tänk er 10,5 timmes bra film- på raken!

Huvudvärk. Det får man när man inte dricker vatten som man ska. Mina tre roomies har åkt in till stan för att käka kinamat, men jag stannade hemma med en alvedon, kopp fil och frusen Snickers. Min dag spenderades först i kyrkan (inte den vi brukar gå till), där jag höll på att somna- de kan verkligen detta med långa möten, sen gick jag upp till Hanna och Janne (missionärer) och följde med dem på en konfirmationsfest. Festen var i en lite by nån kilometer bort. Mycket folk, mycket mat. Hon som konfirmerade sig fick ett par örhängen som jag innan resan köpt med mig. Det är alltid bra att ha ett litet presentföråd hemma eftersom man nästan alltid ger gåvor när man är bortbjuden.
Efter det åkte jag med Hanna och Janne hem och fikade i deras fantastiska trädgård! Glömde kameran dock, annars hade ni fått hur det ser ut.

Imorgon är jag bortbjuden till en tant jag träffade när jag var ute och handlade härom dan. Jag vet inte exakt vart hon bor eller vilken tid jag skulle komma. Men jag vet att hon heter Mary, så på något sätt borde jag hitta henne:)

Kl 9 imorse åkte jag och Sara med Glenn till kyrkan där vi jobbar. För er som inte vet vem Glenn är så ska jag göra en kort beskrivning. Bor i Sthlm, missionärsbarn, har varit med och byggt den kyrkan vi pratar om hela tiden, gift med Jeanette, har livliga och otroligt söta barn, gillar att skämta om allt och alla och är alltid glad. Han har alltid en historia att berätta, ofta handlar det om ormar eller andra saker som Afrika erbjuder. Efter vi varit i kyrkan en snabb sväng åkte vi hem till en som heter Flora och käkade mat. Jag är fortfarande mätt nu 12 timmar senare.

Den här veckan har inte varit rolig för våra magar. Varken sara, anton eller jag har haft matlust. Robert tror att det är våra salmonellapiller som ställer till det. Det där med piller är lurigt! Malariatabletterna som jag tar har inga roliga bieffekter. Jag har vaknat upp två nätter den här veckan och sett spindlar och ormar i sängen! Jätteläskigt är det när man står och skakar ur sitt täcke och kommer på att det inte är på riktigt. Konstiga drömmar är vanligt när man tar de tabletterna och endel få till och med psykiska problem av dem. Nej, jag ska nog sluta med de där tabletterna.

Sista kvällen med gänget. (Gänget = Robert, Glenn, Palle och BengtÅke). Imorgon lämnar de oss och åker hem till Sverige igen. Det har varit så otroligt kul att ha dem här! Alla har tillfört så mycket. Vi har fått höra så många roliga berättelser, och gubbarna är lika rädda varje gång för att vi ska skriva om det i våra bloggar. Bengan har varit flitig med sin kamera. Jag tror att han har filmat allt som går att filma. Vi har nu ikväll suttit och tittat på denna höjdarfilm! Den är verkligen rolig:) Bengt är så klockren med sina kommentarer och uttryck så jag kan inte sluta skratta! Ni där hemma kommer få se delar från filmen där de återberättar i kyrkan.

Dessa gubbar som de senaste inläggen handlar om har varit och hälsat på här i ca 2 veckor. De är med i samma församling som mig, sara och jakob hemma i krhamn. Vår kyrka i Sverige var inbjudna till invigningen av kyrkan här i Tanzania (som har kunnat byggas med hjälp från Sverige) och då åkte dessa gubbar ner som representanter från församlingen.

Imorgon fredag kommer Jacke och Jan tillbaka från Kilimanjaro! Jakob tog toppen!

Denna åldersnoja. Sara fyller 21 om 2 månader, detta skrämmer henne. Hon känner sig gammal. Det skiljer ett halvår mellan oss, och Sara säger att det är därför hon är så mycket mer mogen än mig. Fine with me, jag är hellre 20 än 21.

Snart är det Jul. Det känns konstigt att fira jul utan kyl, snö, julgranar, mörker och allt annat som Sverige erbjuder. Sara och Jakob är inga stor fan av julen. Det vill inte ens dela ut julklappar! Va blire? Man behöver ju inte gå överstyr men, en julklapp kan man väl ge? Jag har i alla fall sagt att jag förväntar mig det och kommer bli besviken om jag inte får nån! Välj själva, sur Elin på julafton eller inte. Skit samma vad det är, en ananas skulle jag bli väldigt glad över, eller nagellacksborttagningsmedel. Jo, så får nog min julklappslista se ut. :)

Detta med disk är ett problem i vårt hus! Idag har Anton diskat.

Palle
invigning

  dans  jan håller tal och palle håller en ljusstake som kyrkan fick
 gubbarna

Invigning av kyrkan som vi jobbar i

Det började typ klockan 10 och slutade nån gång på eftermiddan, jag kommer inte ihåg när vi lämnade. Massor av människor var där, endel fick stå upp i 5 timmar. Det var mycket sång och tal, på swahili givetvis. Härom dan pratade pastorn om att vi skulle sjunga en sång på svenska under invigningen. Det kunde ju vara trevligt sa vi, men var inte riktigt säkra på om det skulle bli av. Så i slutet av tillställningen påminner Glen Julius om vår sång- han hade glömt bort det. Så han reser sig och säger till församlingen: - Nu ska vi få höra sång på änglarnas språk! Shit vad nervös jag blev! Sara och Anton låg hemma och var sjuka, så det innebar att bara jag och Jakob skulle gå upp. Jakob tog gitarren och började spela Så länge jag lever med Carola:) Vi hade övat en gång innan, ifall att. Haha, jag stod och skakade genom hela sången, men det gick bra till slut! De började vissla och ropa under sista versen och en tant kom fram och sprang runt oss och jublade.

Vi svenskar sjunger på ett annat sätt än de här nere, så tydligen tycker de att det låter som änglasång. Efteråt skulle de tacka alla gäster som kommit och hänga rosa fluffkransar runt halsarna. Mat blev det också! Ris, köttgryta, grönsaker och en Coca cola:)

Imorse gav sig Jacke och Jan iväg för att klättra upp på världens högsta fristående berg, Kilimanjaro! Jag skulle också vilja göra det, om man inte fick så ont i kroppen. Linbana! Ja, varför har de inte det!? Mycket mer bekvämt.

13 nov

Igår spenderades förmiddagen hemma för min del. Magen ville inte samarbeta. Vi ska inte gå in på detaljer, men jag kan i alla fall nämna att det är ett väldigt förekommande fenomen bland oss i hus nummer 20.

Nu har även Jan, Jakobs pappa, kommit ner. På måndag ska de två klättra upp för Kilimanjaro! Waa, galet. Hoppas att de kommer ända upp:)

Gubbarna hälsar till alla er där hemma! Vi har verkligen jätteroligt. Robert förstår inte hur ett gäng med gubbar kan få oss att skratta så, men jag tycker att det säger sig självt. Alla de som kommit ner är experter på att skämta, inte minst Robert med sina ordvitsar.

14 nov

Salmonella! Hör så ljuvt det klingar! Det är sant, Sara har än en gång åkt på en maguttömmande åkomma. Även Jakobs test svarade positivt på detta. Mitt test, som borde ha svarat likadant sa: Urinvägsinfektion! Det kom som en överraskning. Inte kan väl det ge huvudvärk, illamående, diarré och ont i leder? Alla sjukhusexperter där ute kan väl svara på detta! 

Idag har vi varit ute hos masajerna igen! Det är ett väldigt speciellt folk det där. De har månggifte, massor av barn, jagar vilda djur, går väldigt mycket, dricker mjölk blandat med blod, har stora hål i öronen och är ett väldigt starkt manssamhälle. Fast att man inte har så mycket gemensamt så är de väldigt lätta att umgås med. Det är bara synd att man inte kan så mycket av masajspråket.

Imorgon ska jag försöka lägga upp lite bilder.

Livet här nere blir på något sätt verkligare än där hemma, eller i alla fall mer påtagligt. Ikväll har vi suttit hemma i Hectors hus, ätit samosa och lyssnat till Robert och Glens berättelser från hur det var i Tanzania när de var ”unga”. Vilka äventyr de varit med om! Allt från att sova bland rytande lejon till att se en 17 mil lång folkvandring i Rwanda. De där rosa molnen man pratar om har verkligen varit skiftande. Visst är Afrika fantastiskt och rofyllt, men hjälp vad mycket elände det finns. Brutala folkmord, slakt och galna ledare.
Men mitt bland all tragik så finns de där berättelserna som man blir så glad av att höra! Människor som blivit helade, samhällen som förvandlats och folkslag som har enats. Det är sånt man måste tala mer om! Annars dör vi i oro och sorg.
Man kan iallafall konstatera att Robert och Glen har haft ett betydligt mer spännande liv än en annan.

Den här dagen har verkligen varit bra! Bengt har dock haft problem med magen, men med lite piller så ordnar sig allt:) Jag har blivit ännu mer inspirerad till att upptäcka Afrika! Robert har bilat från Sverige till Tanzania, det låter häftigt. Eller sova under bar himmel, med lejon och andra djur som sällskap! Att klättra upp för Kilimanjaro= skitjobbigt, så jag och Sara funderar på att bara göra en endagstur i regnskogen nedanför. Sen skulle jag vilja prova på att leva som massaj i en vecka! Flera av dem vi känner är massajer, så jag tror faktiskt att det skulle kunna genomföras:)

Dessa gubbar är fantastiska! Glen, Robert, Palle och BengtÅke har nu anlänt till Tanzania. Det första vi möttes av när vi träffade dem igår kväll var varsin gigantisk godispåse! Tack Karin, regerande drottning över karamellagret.

Både Glen och Robert har vuxit upp här, så jag förstår dem när de säger att de kommit hem. Palles första reaktioner har varit starka- Vägen är helt bedrövlig och oj så det ser ut, skräp och damm. Haha, detta är något annat än en charterresa till Kanarieöarna Palle. Om någon dag eller två så kommer han ha vant sig och fokusera på den vackra naturen och underbara människorna :) Men jag kan förstå honom när han tycker att vägarna är dåliga, för har man suttit i en bil från Nairobi till Arusha (30 mil) och kört på grusväg nästan hela tiden, ja då uppskattar man de svenska vägarna mer än någonsin.

De ska vara här i två veckor nu, vilket jag verkligen ser fram emot:) Det är kul för att Glen och Robert verkligen kan det här landet utan- och innantill, Palle för att han intresserar sig så och är rolig i största allmänhet, BengtÅke för att han alltid har något att berätta och Jan (som kommer på fredag) för att han får se hur hans son har det här:) De hälsar så mycket till alla er där hemma!

Om man skulle få för sig att dejta någon härifrån, hur gör man då!? Den frågan ställde jag vid vår förra diskussionsgrupp då vi pratade om relationer mellan killar och tjejer. Inte för att det var så mycket av en diskussion (känsligt ämne, eller inte vana att diskutera i allmänhet?) men jag fick ett odetaljerat svar till slut. Först börjar man hänga i grupp och sedan längre fram mer själva. Sen om man gillar varandra och vill gå hela vägen till altaret så berättar man det för sin vänner och familjer. När det blivit officiellt är man förlovade och sen gifter man sig längre fram.

Visst finns det många som man skulle kunna tänka sig att dejta, haha, men nej- det blir det inget med;)

Till kvällsmat blir det kött, ris och ANANAS! Jag och Jakob har införskaffat denna dagen till ära. Vi firar att Sara blivit frisk:) Vi har massa kött i frysen också! Vi var på köttaffären för första gången idag, Meat King. Där sålde de även utländska tidningar, av det feminina slaget. Dyrt som bara den, men lätt värt det då och då.

Våra grannar skulle ha fått besök igår av en man från Sverige, men han fick en stroke på planet och de var tvugna att mellanlanda i Nairobi. Be för honom, stroken tog hans vänstra sida:/

Igår hade vi en riktigt bra kväll! Afrikansk cirkus med otroligt viga människor och muskulösa män. 2,5 timma satt vi på första bänk, drack Cola och tittade på när de kröp igenom tennisrack. Anton var en given deltagare när de valde ut 4 personer som skulle medverka! Det var något av det roligaste jag varit med om! Haha, jag låter korten tala. Efter crikusen åkte vi till vårt favoritmatställe, KAHN'S! Där träffade vi Roberts polare Ayub, killen som äger stället. Han var supertrevlig och bjöd oss på ananasjuice:)

Nytt om Sara. Hon är inte frisk än, så tänk på och be för henne!
 Anton

Igår var det hålligång i Arusha Stadion. Vår handledare Julius hade arrangerat ett stor insamlingsevent tillförmån för  föräldralösa barn och ungdomar! Sekreteraren för det största partiet i Tanzania var där och några artister uppträdde. Till och med vi bleka svenskar fick medverka! HAHA, jag trodde jag skulle dö! Det hela gick ut på att när en grupp stod och gjorde deras framträdande så skulle jag och några afrikaner dansa in och joina dem. à la african dance! Okej, dans är verkligen inte den aktivitet jag är bäst på, och när man vet att alla tittar på en blir det inte bättre. Men sen gick även Jakob och Anton ner från läktaren och dansade in de också:)
Sjuka Sara var hemma och sov i Morgan och Marielouises soffa. Hon mår bättre nu, men har ingen vätska kvar i kroppen, så nu ska jag laga köttfärssås och pasta till henne:)

 Sekreteraren

 En bit av läktaren

Igår kväll när jag, Anton och Jakob kom hem efter ett pizzabesök låg Sara i soffan och skakade. Hon hade alla Malariasymtom man kan ha- feber, ont i magen, ont i huvudet, ont i alla leder i hela kroppen och hon frös jättemycket. Jag och Anton gick över till Morgan och Marielouise (ett svenskt par som vi bor grannar med) och frågade vad de tyckte vi skulle göra. -Det är bara att åka till sjukhuset blev deras svar.

Så vi hoppade in i Morgans bil och körde mot närmaste sjukhus, klockan var 10 på kvällen. Efter lite medicin mår hon nu bättre, bara lite feber och ont i magen. Det är synd om Sara!