Ramlar gatan fram
Jag vet att jag och Sara skriver om precis samma saker i våra bloggar, men förhoppningsvis finns det viss variation.
Vi har bakat julgodis nu! Yeah, nu är det bara snön som fattas. Idag har vi även inhandlat julklappar, allt på samma affär. Eftersom det egentligen bara är jag som vill att vi ska ge julklappar så har jag fått pressa på de andra lite. Så jag tror att de mest går med på det för att jag har sagt att jag ska köpa åt dem och att jag förväntar mig julklappar, haha, supereffektivt!
Idag fick vi även reda på att Gästhuset brevid vårat hus har blivit överbokat med 11 personer. Hur i hela världen lyckas man med det? Så vi fick frågan om vi kunde flytta upp till Robert och Anettes hus i en vecka. Först tänkte jag: Va blire!? Mitt i julveckan, knöligt värre. Men sen så kom medlidandet in i bilden...Stackars DD, chefen för stället, som hela tiden får ta skit för sånt som andra klantat till. Och stackars dem som kommer, de måste ju ha någonstans att bo. Så vi öppnar vårt fantastiskt fina hus med julpyntning och allt till dessa människor. Sen så är nog Hektors hus 100 gånger mysigare att fira jul i än vårat...så vi ska nog vara glada:)
Idag gjorde jag förresten något fruktansvärt pinsamt, tyckte jag. Jag gick på "gågatan" i det lilla samhället där vi jobbar och ramlade på en sten. Som ensam vi får man vanligtvis väldigt många blickar på sig, men nu tror jag att hela Ngaramtonis befolkning var där och såg detta! Why god, why?! Det blev nog höjdpunkten i deras dag tror jag, det var många som skrattade iaf...
Vi har bakat julgodis nu! Yeah, nu är det bara snön som fattas. Idag har vi även inhandlat julklappar, allt på samma affär. Eftersom det egentligen bara är jag som vill att vi ska ge julklappar så har jag fått pressa på de andra lite. Så jag tror att de mest går med på det för att jag har sagt att jag ska köpa åt dem och att jag förväntar mig julklappar, haha, supereffektivt!
Idag fick vi även reda på att Gästhuset brevid vårat hus har blivit överbokat med 11 personer. Hur i hela världen lyckas man med det? Så vi fick frågan om vi kunde flytta upp till Robert och Anettes hus i en vecka. Först tänkte jag: Va blire!? Mitt i julveckan, knöligt värre. Men sen så kom medlidandet in i bilden...Stackars DD, chefen för stället, som hela tiden får ta skit för sånt som andra klantat till. Och stackars dem som kommer, de måste ju ha någonstans att bo. Så vi öppnar vårt fantastiskt fina hus med julpyntning och allt till dessa människor. Sen så är nog Hektors hus 100 gånger mysigare att fira jul i än vårat...så vi ska nog vara glada:)
Idag gjorde jag förresten något fruktansvärt pinsamt, tyckte jag. Jag gick på "gågatan" i det lilla samhället där vi jobbar och ramlade på en sten. Som ensam vi får man vanligtvis väldigt många blickar på sig, men nu tror jag att hela Ngaramtonis befolkning var där och såg detta! Why god, why?! Det blev nog höjdpunkten i deras dag tror jag, det var många som skrattade iaf...
Kommentarer
Trackback