Den första träningen
Imorse gick vi upp klockan 7, åt varsitt elefantöra ( platta bröd) och gav oss iväg mot kyrkan som ligger några kilometer bort. Det var tänkt att vi skulle leka lekar och ha samarbetsövningar med de äldre i församlingen, men när vi kom dit så var kyrkan bokad av ” the government ” vilket innebar att vi var tvungna att vara tysta. Inga lekar alltså. Det blev istället ännu en engelskalektion med de föräldralösa ungdomarna som annars går på sykurs i kyrkan. Jag gick igenom klockan och ”english time”. I Tanzania har de en annan tidräkning då de börjar dagen klockan 6 på morgonen. När klockan är 07.00 på morgonen för oss är den 01.00 för dem. Så det gäller att ha koll på vilken tid man pratar om, väldigt lätt att det blir fel annars…
Innan vi åkte hem åt vi lunch hemma hos en av våra tanzaniavänner, Rehema. Fast att hon inte kan så mycket engelska förstår vi varandra…för det mesta. Hon ska gifta sig nästa sommar och vi blev idag inbjudna till bröllopet! Häromdan fick vi även reda på att vi blivit inbjudna till ett annat bröllop mellan två personer vi aldrig träffat. Fast det är inte förens om 2 månader, så vi kanske hinner se dem innan vigseln i alla fallJ
Efter att Dala-dalan hade skjutsat hem oss gav jag Jakob oss ut på en springtur. Jakob tycker att vi ska ha som mål att kunna springa till Hektor hus (som ligger flera kilometer bort) Protest! Aldrig i livet. Okej att springa en kilometer, men 5 kilometer är väl att ta i?! Jag tycker att runt stationen där vi bor är en bra början. Denna första springtur avtog i alla fall efter några hundra meter. Jag fick extremt mycket håll, har aldrig varit med om något liknande! Vi skyllde på höjdskillnaderna och började gå istället. Mount Meru som ligger bakom vårt hus är 4000 meter högt och Kilimanjaro är 6000 meter högt. Jag tror att vårt hus ligger på 1500 meters höjd, det sa Jakob. Det låter väldigt högt tycker jag och det är förmodligen orsaken till håll och benkramp…:) Jag önskar att jag hade min chef Sirkkas springiga ben.
Imorgon kommer det upp nya bilder...om internet vill sammarbeta vill säga.
Jag fick igår reda på att morbror Krister läser bloggen och även mammas arbetskamrater. Det var kul att höra:)Hoppas allt är bra med er där hemma!
Vill inte min dotter vara med och springa, men hon har kanske glömt skorna hemma? Det kanske går att skylla på tunn luft, du är ju van att bo 45 m högt ungefär så du är högt uppsatt nu! Kram
klara läser också bloggen! ;D puss på er! <3
1600m, för att va mer exakt. Och se det positivt, om ni tränar upp er att springa där ute så kommer det va skitlätt sen när ni kommer till Sverige! I alla fall ett tag...
Det är bara 4,5 km till huset. och en stigning på 75 m. Ni kan ju passa på att bestiga Kilimamoto. Meru är 4565m ö h. Kul att läsa om era öden och äventyr.
Ha, Elin. Ska du börja springa...Det låter lovande! Men jag håller nog med om att ta sig runt stationen är oxå en bedrift. Tror på dig!!!
